Life is too short
Hade ett litet snack i maten idag om att man måste ta vara på varje dag. Fick reda på igår att en liten 2 åring hade fått 4 hjärntumörer och läget ser inte bra ut för den lilla ungen. Visst är det orättvist, bara sådär så får en oskyldig liten kille 4 hjärntumörer?
Det är grymt viktigt att leva för stunden, för du har ingen aning om vad som kan hända imorgon. Ingen är odödlig, antar att det inte bara är jag som har tänkt "sånt händer bara alla andra men inte mig" när man såg den där flickan som dog på nyheterna. Men alla är hypotetiskt sett lika utsatta och du kan dö när som helst och vart som helst. Detta insåg jag för ett tag sedan då jag var nere i en grym depresion och livet var sämst, ja, ni känner säker igen den känslan? Men jag kom till en vändpunkt där jag insåg att detta ger mig ingenting. Så efter mycket pepp talk med kompisarna(CRED TILL DOM) och lite eget tänkande så tog jag tag i mig själv och tvingade mig själv att vara glad för det som fans att vara glad över. Det hjälpte. Livet är för kort för att deppa ihop sig över killen som som var otrogen som inte var värd dig eller den falska kompisen som du var för bra för, whatever.
Det är ett svårt samhälle vi lever i och det är svårt att passa in och man vet inte hur man ska vara och man duger inte och man ska se ut på ett visst sätt och allt vad det är. Jag la mycket vikt vid detta och det tog enormt mycket energi från mig som jag kunde lagt på annat. Vet att det antagligen inte kommer påverka många vad jag skriver här men om min syster läser detta som jag vet är på väg in i en jobbig period i livet, högstadiet, med många falska och dömmande människor vill jag bara säga, snälla bli inte som alla andra osäkra fjortisar. You go girl!
Om du ska leva, lev nu, gå fram till killen/tjejen du har spanat in, va lite crazy och gör vad du känner för, skit i vad alla andra tycker och älska inte någon imorgon som du kan älska idag!
Peace!
Tack Antonia, detta berörde mig verkligen. Du gjorde min dag! Du är bäst!