antonia fällmar

Efter mycket velande sitter jag nu och väntar på att Elina, Lisa och Frida ska komma hem till mig. Det blir lite förfest och melodifestivalkollande med massa gooodis som vanligt, sen så får vi se vart det bär. 

 

PUSSS & KRAM FUCKERS

Sitter och njuter av den underbara solen och bara tar det lugnt, väntar på att min dag ska sätta igång. Kan man vakna på ett bättre sätt en att solen lyser in genom fönstret? Tror inte det va :D

Jag har insett att mitt liv just nu är väldigt lugnt, händer inte så mycket, allt rullar på som vanligt. Inga större problem eller händelser helt enkelt. Det kanske vissa tycker låter jätte skönt, men inte om man heter Antonia. Jag tycker faktiskt att det är långtråkigt. Jag vill ha action i vardagen. Jag är så van vid att det alltid är något runt omkring mig att lägga ner lite extra energi på, det är min vardag och jag är van vid det. Så klart att jag kan tycka att det vore skönt att ibland inte ha några måsten eller små problem som måste lösas. Men när det väl kommer till saken blir jag uttråkad. Jag har svårt att bara njuta av livet och se allt det positiva. Så när allting går uppåt letar jag oftast efter något som är fel. Ibland förstår jag mig inte på mig själv.

Drama queen?

Sitter hemma och har lite halv tråkigt och är lite halv down, så där down som jag bara kan bli när jag sitter hemma en lördag eller fredag kväll och inser att jag kanske missar något kul när jag sitter hemma istället för att vara ute. 

Trots det har jag flera gången under kvällen och eftermiddagen kommit på mig själv med att sitta och le. Chansar på att det är för att solen lyste så underbart idag. Jag behöver verkligen sol, den får mig att må bra. Den ger nya förhoppningar och gör att jag blir taggad för framtiden. Fan vad jag älskar sol!
Eller så är det kanske för att jag sitter och snackar London med Rebi. Ska åka i April nångång. Gonna be sooo fun! :D

Men nu blir der film
Ha en bra kväll, Pusspuss


London 07 med laget

Varför vi tjejer älskar killar:

Sättet de ser ut när de kliver ur duschen med en handduk slarvigt knuten runt höften.
Det ruffsiga håret när de precis är nyvakna.
Sättet de så sexigt tar av sig tröjan.
Att de direkt förlorar 75% av sin hjärnkapacitet när vi smeker insidan av deras lår.
Att de hur lätt som helst kan få oss på bra humör bara genom att titta på oss med hundögon tills vi börjar le.
Den där otroligt sköna känslan när de kysser oss i nacken.
Sättet de sätter händerna mot våra höfter och går bakom oss när vi ska gå igenom ett rum fullt med folk.
Det där gulliga, frustrerade ansiktsuttrycket de får när de försöker få av bh:n utan att lyckas.
Hur de erbjuder oss att låna deras jackor - trots att de bara har en T-shirt under och det är svinkallt.
Att de ser ut som små barn när de sover, trots att de är hur tuffa som helst när de vaknar.
Deras rumpor i jeans.

Gah, har precis gjort mitt andra prov för dagen. Först svenska prov och sen spanska. Helt trött i huvudet, alldeles för mycket tänkande på en dag!
Hur gick det då? Jo tack det gick helt okej!

Sen blir det att söka APU plats(vaaart?) och soola. Me like!

Take care
Puss&kram

Okej att det finns en viss gräns, men tro att du är något och visa det. Stå upp för den du är och bry dig inte om dem som inte gillar dig för den du är, för sånna kommer det alltid att finnas. Wtf, take it or leave it! 

Folk snackar hela tiden om bitchar som tror att dom är ngt, visst det finns sånna som verkligen tror att dom är ngt och går och raggar upp killar mitt framför flickvännens ögon. Men det finns även den andra sortens "bitch" som man kan tycka är bitch bara för att hon går med huvudet hög och inte är blyg för att visa att hon är självsäker, kanske vågade gå fram till den där killen som du inte vågade till exempel. Men stör man sig på såna människor tror jag bara det är att man är avensjuk på dem för att dem är säkrare på sig själva än va man själv är.

Jag vet hur svårt det är att skaffa en bra självkänsla, spec efter saker och ting jag har varit med om som har fått mig och känna mig värdelös, men jag börjar nog fatta grejen nu... jag är inte sämre än alla andra vafan! Inte du heller! 






 
 

GR MIG SOLBLEKT HÅR, GE MIG BRUNBRÄNDA POJKAR PÅ STRANDEN, GE MIG VÅGOR SOM SVALLAR. JAG VILL HA SÖTA JORDGUBBAR, ISKALL GLASS OCH FRUKTIGA DRINKAR. GE MIG SOMMARNÄTTER SOM ALDIG TAR SLUT, KALLA NATTABD OCH TIDLÖSA GRÄNSER.  GE MIG EXOTISKA FÄRGER, FÖRFÖRISKA DOFTER OCH SOMMARKÄNSLOR SOM GÖR ATT DET PIRRAR I MAGEN. GE MIG STORA SOLGLASÖGON, SOLIGA DAGAR PÅ STAN OCH SLÖA DAGAR VID VATTNET. JAG VILL HA AYIA NAPA OCH LÅNGA PARTYNÄTTER. GE MIG EN SOL SOM STÅR HÖGT PÅ HIMLEN OCH GÖR ATT ENDORFINERNA BUBBLAR I KROPPEN. GE MIG SOMMAR!

För första gången på ett ganska långt tag träffade jag pappa igen idag. Gick och fikade och snackade lite, helt okej att träffa han igen. Gick även omkring lite i affärer och kollade innan bussen hem gick. Innan var jag en sån som brukade tänka att saker är inte allt, det finns mycket viktigare saker i livet. Jag brukade för det mesta ta det jag hade och var inte så noga med att ha det senaste, även om jag inte ville vara helt efterbliven. Men när jag gick där och kollade på kläder och annat slog det mig hur mycket jag har blivit beroende av att ha saker. Att ha det allt det jag tycker är fint och dom där coola sakerna som man mår bra av när man har köpt. Jag har blivit väldigt noga med att uttrycka mig genom mina kläder och att ha en speciell stil som helst speglas i min personlighet. Kan man kalla detta ytligt? Sen har jag kommit fram till att saker kan faktiskt göra en lycklig, i alla fall för stunden. Jag är orolig att jag är på väg att bli för beroende av att ha saker?

Hitta i alla fall två nya affärer i Göteborg idag som jag aldrig har varit inne i innan, RedDevil och Weekday hette dom. Rekommenderar båda, grymt snygga kläder. 

Har förövrigt känt mig helt tom det sista, speciellt idag. Ingen livslust, ingen lust att göra nånting över huvud taget, känner inte ens någon mat eller sex (höhö) lust och då har det gått långt kan jag säga! Känns som att det saknas något... eller kanske någon, jag vet inte. Vill bara känna mig complete igen. 

Hade ett litet snack i maten idag om att man måste ta vara på varje dag. Fick reda på igår att en liten 2 åring hade fått 4 hjärntumörer och läget ser inte bra ut för den lilla ungen. Visst är det orättvist, bara sådär så får en oskyldig liten kille 4 hjärntumörer?

Det är grymt viktigt att leva för stunden, för du har ingen aning om vad som kan hända imorgon. Ingen är odödlig, antar att det inte bara är jag som har tänkt "sånt händer bara alla andra men inte mig" när man såg den där flickan som dog på nyheterna. Men alla är hypotetiskt sett lika utsatta och du kan dö när som helst och vart som helst. Detta insåg jag för ett tag sedan då jag var nere i en grym depresion och livet var sämst, ja, ni känner säker igen den känslan? Men jag kom till en vändpunkt där jag insåg att detta ger mig ingenting. Så efter mycket pepp talk med kompisarna(CRED TILL DOM) och lite eget tänkande så tog jag tag i mig själv och tvingade mig själv att vara glad för det som fans att vara glad över. Det hjälpte. Livet är för kort för att deppa ihop sig över killen som som var otrogen som inte var värd dig eller den falska kompisen som du var för bra för, whatever.  

Det är ett svårt samhälle vi lever i och det är svårt att passa in och man vet inte hur man ska vara och man duger inte och man ska se ut på ett visst sätt och allt vad det är. Jag la mycket vikt vid detta och det tog enormt mycket energi från mig som jag kunde lagt på annat. Vet att det antagligen inte kommer påverka många vad jag skriver här men om min syster läser detta som jag vet är på väg in i en jobbig period i livet, högstadiet, med många falska och dömmande människor vill jag bara säga, snälla bli inte som alla andra osäkra fjortisar. You go girl!

Om du ska leva, lev nu, gå fram till killen/tjejen du har spanat in, va lite crazy och gör vad du känner för, skit i vad alla andra tycker och älska inte någon imorgon som du kan älska idag!

Peace!

Haha jag kan inte släppa en grej som hände för några måndagar sen. På måndag eftermiddag har vi alltid religion i skolan, grymt sega lektioner, så jag och en kompis sitter och tjötar som vanligt och jag är helt inne i samtalet och tänker inte på vad som händer eller vilka som är runt omkring mig. Men helt plötsligt ser jag bara ngt som kommer rakt emot mitt ansikte, men hinner inte koppla så sekunden senare känner jag värsta smällen.  Så jag kollar upp och i dörren står en kille och typ kolla ner i marken o e rätt röd i ansiktet och när jag kolla på han så stammar han f-f-förlåt och pekar på en killa bakom mig och mummlar ngt. Så han hade kastat en keps på mig som han skulle kasta till killen bakom. Haha kan man hålla sig då eller? :D Det gjorde nästan min dag, och varje gång vi möts i korridoren blir det en sån där konstig känsla och båda börjar typ fnissa. Klantig människa de där ;D

Efter en minst sagt impulsiv helg sitter jag och dunkar Metro Station i högtalar, grymt bra band förövrigt. hade några roliga planer för helgen, men det blir itne alltid som man tänkt sig. Tänker inte gå in på detaljer vart jag egentligen skulle spendera min fredagskväll men jag hamnade i alla fall i Uddevalla där det såklart blev paaaartey. Det var okej, men blir nog inget mer Uddevalla för min del. Men crazy var det iaf eller vad säger du Johanna? :D But that´s how I like it. Jag tycker om att träffa nya människor och komma utanför Borås, som jag är grymt trött på, men det finns nackdelar och en är att om det blir misslyckat så finns det inte så mycket man kan göra åt saken när det är flera mil hemmifrån. Men som jag brukar tänka, man måste ta chanser, ibland blir det dåligt men det kan också bli riktigt bra. Igår skulle jag dock festa i Borås men eftersom vissa ville vara hemma och mysa så blev det melodifestivalen istället med snygga Danny och EMD. Where is all the party people?

Sen vill jag klaga över en viss person som gör mig irriterad. Tror du vet vem du är. Det är inte ok att göra så! Jag vet att jag borde skylla mig själv som är dum och litar på alla människor och är ibland för "up in the blue", men denna gången trodde jag att jag hade pejl på läget. Trots att mina kompisar sa att jag borde tänka över det en gång till så tog min impulsiva sida över. Så jag gav mig iväg för att hälsa på någon jag trodde brydde sig. Men nu är motsatsen bevisad och jag känner mig lite dum som trodde på ett sånt stolp skott. Från och med nu finns det inte många jag känner att jag verkligen kan lita på, men det kanske är lika bra det för man blir bara besviken endå. Baby, don´t say a word if you dont mean it.   

22 Februari. Imorse när jag vakna satte jag mig vid datan, som vanligt, och det bara slog mig att nu vill jag starta en blogg. Jag är en person med ganska höga prestationskrav på mig själv, kanske var det därför det tog sån tid för mig att få tummen ur och skapa en blogg. Jag ville komma på de rätta sakerna att skriva och göra det intressant för läsarna att läsa. Men idag kom jag på att jag inte behöver göra alla andra nöjda utan ska blogga för min egen skull. Så i min blogg kommer ni få läsa om min vardag, mina tankar och åsikter och mina intressen. Men jag hoppas såklart att något av detta kan vara intressant att läsa.

XoXo